Vila i frid Chester.
Jag hade egentligen tänkt skriva första inlägget till Skräcksöndagen men det blir ett helt annat inlägg idag pga Chester Benningtons bortgång.
Jag är fortfarande väldigt chockad och nere efter det som hänt.
Det var längesen jag blev så berörd av en musikers död. Varför jag blev så berörd av denna bortgång var dels för att Chester bara var 41 år gammal. Och dels för att jag växte upp med hans musik. Mina tonårs år räddades av Linking Park låtar, det kändes som att de förstod vad jag gick igenom. Enligt mig var det just Linking Park som var pionjärer till Nu Metal genren.
Tyvärr var det många som var missnöjda med Linking Parks senaste skriva, de blev kallade för sellouts och många fans vände dem ryggen. Det sägs att detta påverkade Chesters välmående eftersom många av de nya låtarna var väldigt personliga och ett slags rop på hjälp.
Nu i efterhand kan jag inte förstå att vi inte fattade vinken.
Nu i efterhand kan jag inte förstå att vi inte fattade vinken.
Lyssna på t.ex One more light. Får gåshud nu när jag lyssnar på den låten i efterhand:
Should've stayed, were there signs, I ignored?
Can I help you, not to hurt, anymore?
We saw brilliance, when the world, was asleep
There are things that we can have, but can't keep
If they say
Who cares if one more light goes out
In the sky of a million stars
It flickers, flickers
Who cares when someone's time runs out
If a moment is all we are
Or quicker, quicker
Who cares if one more light goes out
Well I do
Can I help you, not to hurt, anymore?
We saw brilliance, when the world, was asleep
There are things that we can have, but can't keep
If they say
Who cares if one more light goes out
In the sky of a million stars
It flickers, flickers
Who cares when someone's time runs out
If a moment is all we are
Or quicker, quicker
Who cares if one more light goes out
Well I do
Jag har både läst och lyssnat på intervjuver med Chester där han pratade om sin kamp mot hans depression och drogproblem. Jag minns att jag identiferade mig själv när han pratade om sin mentala hälsa och hur imponerad jag var av hans positiva inställning till livet trots allt han hade gått igenom.
Tyvärr hann hans demoner ikapp honom och tillslut orkade han inte kämpa mer.
Vilken fruktansvärd förlust.
Vila i frid Chester.