citylantis.blogg.se

Varning!

Det här kommer att bli ett crazy cat lady inlägg.
Ganska exakt för en månad sen skaffade vi oss en kattunge. Det är någonting som vi velat ha länge men inte kunnat pga att vi flyttade runt så mycket och levde på andrahandskontrakt. Så när vi fick en egen bostad tänkte vi att nu är det dags. Det var helt slumpmässigt som jag hittade Marleys bild på en ”köp och sälj” sida som jag följer på Facebook. Det låter som en kliché men jag kände verkligen att det var ett ”kärlek vid första ögonkastet” ögonblick. Jag visade bilden för Andreas och också han blev helt kär i henne.
Jag skrev till kvinnan som sålde Marley och 3 dagar senare kunde vi hämta henne.

Redan första natten sov hon med oss och det kändes som att det var menat att hon alltid skulle vara med oss, vi alla fick så bra kontakt på en gång.
Vi gav henne namnet Marley för att vi tyckte att hon såg ut som en Marley, vad det nu betyder. Sen är Bob Marley en av mina favoritmusiker så det passade ju perfekt.

Lilla Marley har förändrat våran vardag rätt drastiskt. Varje morgon klockan 5:00 väcker hon oss ( oftast mig). Hur hon väcker mig? Genom att slå mig på käften med sina tassar samtidigt som hon biter i mitt ansikte tills jag vaknar och ger henne mat. Sen ska det lekas, och det orkar man ju med klockan 5 på morgonen! 

Nej men om sanningen ska fram så har hon hjälpt mig en hel del. Det känns skönt att ha någon att ta hand om som ger så mycket kärlek tillbaks.
När jag har mina dåliga dagar så hjälper det att gosa med henne och det känns på något sätt som att hon känner av min energi. Då brukar hon ligga brevid mig och spinna samtidigt som hon turas om att omsorgsfullt tvätta både sig själv och mig. 

Tyvärr råkade Marley ut för olycka bara 2 veckor efter att hon flyttade in hos oss. Det var bara hon och jag hemma den morgonen och jag stod och gjorde i ordning frukost när jag plöstligt hör en smäll. 

Hon hoppade runt på köksbordet och skulle hoppa in i en stor kastrull (som tack och lov var tom) men hon råkade välta ner den från bordet med kastrullen över sig som landade på hennes klo och bröt av den. Livrädd springer hon till sovrummet och gömmer sig under sängen. Jag trodde att hon bara blev rädd så jag gick efter henne och skulle lugna henne när jag plöstligt ser att hon sitter och slickar av blodet från tassen. Det var inte förens jag lyckas lugna henne och ta upp henne i famnen som jag ser att klon hänger ut.
Inom en timme åker vi med henne till veterinären i Ljusdal där hon sövs ner och opereras.

Stackaren fick ha tratt på sig i nästan en vecka vilket var jättejobbigt för henne. Varje gång hon skulle gå, äta eller tvätta sig fick hon panik. Både jag och Andreas var hemma med henne konstant under den här perioden för att ta hand om henne och inte lämna henne ensam. Vi fick till och med fira midsommar hemma med katten i tratt, men det var mysigt det med! Nu i efterhand kan vi skratta åt det, hon såg så söt och rolig ut i den där minimala tratten. Om tre månader är det dags för henne att kastreras och då måste tratten tyvärr göra en comeback.
Jag längtar inte tills dess kan jag säga. 

 

 

 

 

 

 

För er som vill se mer av Marley, följ hennes instagram: ladymarleymonroe